Pirkko´s Blogg

Igår promenerade vi den näst längsta rundan, 3.6 km ... på isväg ...

Natten innan hade nästan all snö blåst bort och minusgraderna hade blivit ett par plusgrader och då brukar det vara isigt på skogsvägarna.

Numera kan jag inte skylla på is och halka för att slippa gå långt. Fick nämligen ett par broddade skor av Kjell i födelsedagspresent ... hmmmm ... jag fattar vinken!

Hundarna har, som tur är 4 ben att balansera på ... och det gick faktiskt riktigt bra. Även för mig att gå på isig väg.

 Nu äntligen kom kylan! Minus 11.8 grader i morse och ett tunnt snötäcke borde väl ändå knäcka en och annan fästing!

Rådjuren, räknat till 9 st samtidigt, äter pellets.

Att studera dem från köksfönstret fungerar som meditation när fibrokärringen envisas med att sitta i mitt knä ...

Känner att jag borde umgås mer med mina vänner, men det är så svårt när man känner sig som ett värkande vrak och ser ut som ett russin i ansiktet.  Hur man än vill och försöker, så är det inte lätt att ta fram leendet och de glada ögonen, som jag vet att jag har nånstans.

Är inte den, som ler enbart för leendets skull .... finns det ett leende i mitt face, så är det för att det innerst inne känns så.

Grattis Vänsterpartiet, som har fått Jonas Sjöstedt till ordförande! Han visar nämligen inte sitt garnityr i tid och otid ... upplever honom som äkta.

Varför ska vissa alltid visa varenda tand ... speciellt de som blekt dem ... hmmm ... kanske just därför!?

Har ni sett att de flesta politiker ler med hela ansiktet och samtidigt säger att de är upprörda eller arga över något?  I mina ögon är det dubbla budskap och då vet jag inte vilket jag ska tro på ... troligtvis inget.

Men tyvärr har Sjöstedt en annan politisk inriktning än min, så min röst får han inte ... men jag ska noggrant lyssna till vad han har att säga.

Varför skriver jag detta? Ingen aning ... det visar väl bara hur spretigt min hjärna fungerar ... det blir säkert bättre imorgon ...

Förresten såg jag ett program där forskare och läkare berättade om nya resultat inom smärtforskning.

Bl a vet man att hjärnan krymper upp till 11 procent vid långvarig smärta! När smärtan minskar så "läker" hjärnan.

Inte undra på att jag, för ca 10 år sen, övertalade min läkare att skicka mig för att utreda om jag drabbats av alzeimer eller demens ...

Jag var helt övertygad om att svaret skulle bli positivt, eftersom närminnet var som bortblåst. Kunde inte föra ett samtal med fler än en person i taget eftersom jag inte mindes vad som sades för 30 sekunder sen.

Som tur är hade jag inte drabbats.

Numera är det lite bättre med närminnet.

 Tänk att syrenen har fått nya fina knoppar! Vet inte , men kanske kan fåglarna äta dem. Kanske duger det inte när de kan frossa i solrosfrön och nötter.

Vi hade lagom med snö före jul. Regnet och blåsten ordnade barmark åt oss istället och det är bra för då behöver inte rådjuren så mycket stödfoder.

Helgen har varit lugn och jag har inte varit inne i enda butik för att jaga julklappar! Jag vägrar springa runt och köpa prylar, som bara är i vägen sen.

Alldeles för många stressar runt för att hitta "något" till den eller den ... trots att man varken har råd eller lust! Hur kul känns det?

En annan sak är att handla klappar, till små barn, som fortfarande tror på tomten ... Nu är jag tråkig, tycker du ...

Minns tiden då barnbarnen trodde att tomten bodde i vår jordkällare och på julafton eller juldagen kom han ut och lämnade massor av julklappar. Det var kul!

Numera är jag så tråkig och bekväm att jag stoppar pengar i varsitt kuvert åt barnbarnen, så får de köpa vad de vill ... när de vill.

Det var faktiskt sonen Thomas, som i tonåren ville ha lugn och ro och sa att vi skippar hysterin ... sen dess har det varit så ... vill jag minnas ... hmmm ...

Tacka vet jag en lugn jul med god mat och att ens anhöriga kommer på besök, som inte behöver ske på julaftonen, utan vilken dag som helst.  

Jansson, köttbullar,skinka, Karelsk stek och risgrynsgröt är hemlagat. Resten köper vi.

Visst respekterar jag dig som ärligt gillar att handla klappar ... men jag kan inte låta bli att förundras över dig som svär och stönar över att du inte vet vad du ska köpa till den eller den ...  Det är så ledsamt att se.

Just nu ser jag att det börjat regna och jag som tänkte ta en långpromenad med hundarna ... men det blir nog omöjligt att få med Mozart, som inte vill bli blöt om tassarna ...  

Har nyligen träffat en gammal klasskamrat, Anneli R. från lågstadiet. Vi har inte setts på 50 år och det var jättekul att prata om gamla tider.

Hon ringde en kväll och undrade om jag hade lust att ses hemma hos henne i Kumla. Så jag åkte dit och nu ska vi ses snart igen. Det ska bli så roligt.

Ytterligare en ungdomsvän, Ritva, har jag fått kontakt med. Henne har jag inte träffat sen 1984. Hon bor i Finland, så kontakten sker via mail, tills vi kan träffas.

Nej, nu måste jag röra på den här stela kroppen ...